Birgitta Löwendahl

måleri

26 oktober - 10 november 2013



Vernissage

Lördag den 26 okt kl 12 -17, Öppet: onsd - fred kl 12 - 16, lörd - sönd kl 12 - 17

 

Så längesedan jag ställde ut. Men tiden är inte lätt att hantera. Så mycket som tar tid! Tiden är tagen av vardagens alla uppgifter. Nu är det dags att ta hand om mitt konstnärskap, mina drömmar och mina bilder. Jag började som målare – jag var helt ordlös – jag misstrodde orden. Så min utställning blir både en tillbakablick och ett återseende av bilder som fortfarande betyder mycket och som präglat mig och mina livsval. Jag kan nu se tillbaka och det blir tydligt att mitt liv kretsar kring detta livets skörhet och skönhet, dess smärta och lust. Och om möten med både Gud och människor. Bilder, poesi, drömmar och visioner, ljusupplevelser och meditation blev livsnödvändiga för mig. Tystnaden blev min väg. Men genom mötet med patienter på Ulleråkers sjukhus där jag var med om att skapa en ateljéverksamhet så vändes min blick till konstens möjlighet att verka terapeutiskt och läkande.

Språket, orden, att uttrycka sig blev därför nästa steg. Att uttrycka sig är livsviktigt för människan – att berätta sin historia i ord och bild. Att fånga upp drömmar och symboler.

Den skapande processen blev en livsväg för mig och den kan belysas och uttryckas från flera håll. Mitt måleri har fått vila i många år, jag har arbetat med bildterapi och psykodynamisk terapi. Allt skapande handlar om rummet vi lever i, vårt livsrum. Om individens plats i detta rum, om förhållandet till ljus och mörker.

Ibland börjar vår historia i tystnad, ibland i för många ord. Vår resa mot självkännedom börjar i kaos – en intrasslad röra – vi vill hitta oss själva säger vi. Där behöver vi ett möte, en dialog, en annan människa.

 

Dikt till min bild

Barnet vilar i sin bädd

Ömtåligt och starkt.

Solöga och stjärnljus.

Sängens vita renhet

Speglar rosenljuset.

Säregna spiralnebulosor

Dansar i barnets ögon

Insvept i rosa ljus

Samlar barnet kraft.